2002-08-09
Efter 227 var det bara jag och Rybakov som var felfria, kvar i tävlingen var även Stefan Holm och
italienaren Talotti. 229 var nästa höjd, men även här valde jag att stå över för att foten skulle
få några extra minuter att återhämta sig. 229 klarades av både Rybakov och Stefan, italienaren tog
ett hopp och valde därefter att spara till 231 där han dock var chanslös.
Resultatnivån var med andra ord mycket låg, men det var ganska så svårhoppat med mjuka banor som
få av hopparna riktigt trivdes på.
Läget inför 231 var i princip att ett godkänt första hopp mycket väl kunde innebära guld. Jag gjorde
ett bra hopp, men kom lite för nära och plockade ribban med axeln. Vad som var mest positivt med
hoppet var att jag faktiskt till skillnad från inhoppningen och de tidigare hoppen inte kände av
foten och den kom heller inte att besvära mig mer under tävlingen!
Rybakov fick till en riktig
drömträff och tog med luft i vad som senare visade sig vara guldhoppet. Rybakov var utan tvekan
en mycket värdig vinnare och han var den som hoppade klart bäst i finalen idag! Mitt andra försök
var ok utan att vara riktigt nära, så jag hade verkligen kniven på strupen inför sista hoppet.
Efter en balanserad ansats fick jag på en fin träff i upphoppet och när jag landade i bädden så
trodde jag att jag hade klarat, men lite försmädligt så trillade ribban ned ändå.
Det var en stor chansing från min del att hoppa överhuvudtaget i EM, men foten visade sig hålla ihop
bättre än jag trott och var helt klart inte den felande länken på 231. Tekniken är dock fortfarande
mycket instabil, men kan jag bara få tävla igång mig igen så tror jag att det kan bli en mycket bra
avslutning på säsongen! Nu väntar prisutdelning om en dryg timma så det är nog bäst att röra sig mot stadion!
MVH Staffan Strand
Staffans hemsida:
http://www.staffanstrand.com
Uppdaterad 2002-08-13 Tillbaka till Hässelbys startsida
EM brons för mig och en härlig kväll för svensk friidrott!
Så var ännu ett mästerskap avklarat för min del. Att det blev medalj igen var otroligt roligt.
Bronset innebär den tredje medaljen av fyra möjliga under de senaste två åren internationella
mästerskap! Brons är väl i och för sig inte vad jag går och drömmer om under alla långa träningspass,
men det känns ändå inte så tokigt med tanke på vilka enorma problem jag har haft under utomhus- säsongen.
Att dessutom få ta medalj samtidigt som Christian och Stefan och göra ärevarv tillsammans var en
otroligt stor upplevelse och oerhört roligt! Vilken kväll det blev för svensk friidrott och ett
jättegrattis till Stefan och Kung Olsson!
Min egen hoppning var förvisso bättre än den har varit tidigare under utomhussäsongen, men ändå
långt ifrån att vara stabil. Jag kände mig otroligt fräsch på uppvärmningen, men under inhoppningen
så fick sig foten en smäll som gjorde att jag kom av mig lite. 222 hoppet gick lätt och ledigt i
första försöket med god marginal. Efter 222 blev det ganska så lång väntan eftersom jag valde att
stå över 225 och istället fortsätta direkt med 227. 227 hoppet var utan tvekan dagens bästa hopp,
jag låg rätt över ribban och hade utrymme för ett antal centimeter till.
Direkt efteråt så var det förstås tråkigt och stor besvikelse, men det tog inte många minuter förrän jag var ute
på ärevarv med Christian och Stefan och då kändes det lite gladare igen.