|
2001-04-13
Resan till Sydafrika från USA var dock allt utom kul och tog totalt 29 timmar inklusive ett sju timmars
stopp i Amsterdam under vilket jag faktiskt hann iväg till ett gym för att träna. Jag kom hit till Pretoria
i onsdags och har sedan dess anpassat mig ganska så fort och hunnit med en hel del bra träning!
Första tävlingen på minitouren var Engen Grand Prix II tidigare ikväll i Pretoria. Även om träningen har gått
otroligt bra var jag ändå lite osäker på hur det skulle gå med höjdhoppandet eftersom jag så här långt
bara har kört ett enda pass med full ansats sedan inomhussäsongen. Förberedelserna inför tävlingen var
också ganska annorlunda då jag tränat hårt mycket tätt inpå tävlingen och egentligen aldrig låtit kroppen
vila sig. Jag har nu tränat 32 dagar i rad utan att vila under vilka jag har hunnit med 42 pass, inte fy
skam alls!
Förutsättningarna för höjdhopp var finfina med en bra publik, helt vindstilla och behaglig temperatur
(även om det duggregnade lite mot slutet av tävlingen). Motståndet var inte heller att klaga på med
sydafrikanska underbarnet Jacques Freitag som redan hunnit med att hoppa 237 utomhus i år, kanadensaren
Mark Boswell som var tvåa i världsstatistiken efter mig inomhus, samt duktige kanadensaren Kwaku Boateng
med pers på 234!
Jag inledde hoppningen på 220, och precis som sig bör så inledde jag utomhussäsongen med
ett godkänt hopp. Klantade därefter till det rejält i ansatsen i första på 225 och rev halva anläggningen,
det är så det kan vara när man har sju hopp med full ansats med sig i bagaget! Jag tog dock lätt i andra
med ett riktigt kanonhopp där det var gott om luft mellan mig och ribban.
Det tuffa höjningsschemat fortsatte sedan med 230. Jag var riktigt nära att klara redan i första, men
touchade med baklåren vilket fick ribban att trilla. Mitt andra hopp var nästan identiskt med det första,
jag touchade lätt med baklåren, men den här gången låg ribban till min stora lycka kvar!
Efter 230 återstod även Freitag som klarade i första (hade dock en rivning på 225) och Boswell som tog i sista!
Nästa höjd var 234 vilket visade sig vara alldeles för högt för mig idag. Två av försöken var riktigt
risiga och det sista var "bara" dåligt, men det var inget som jag varken var förvånad eller irriterad
över! Freitag gled dock lätt och ledigt över och det är helt klart att han är i ett helt annat slag än
förra året, han försökte även på 238 vilket dock var för högt den här gången!
Jag tycker i och för sig aldrig att det är kul att få styrk, men samtidigt så är jag mycket nöjd med
min andraplats och 230 som faktiskt är den bästa utomhusdebut jag någonsin haft! 230 placerar mig dessutom
som nummer två på världsstatistiken utomhus bakom just Freitag!
Närmast väntar nu återresa till Sverige imorgon och en vecka full av aktiviteter. I planeringen finns förutom träning för mig själv, även lite
tränarroll för Hässelbys ungdomsgrupper, presskonferens inför Ludvikaspelen på tisdag, samt en
föreläsning på Hitachi Data Systems SAN Användarförening på onsdag innan det bär av till Sydafrika igen
och tävling i Kapstaden nästa fredag!
MVH
Staffan Strands hemsida:
http://www.staffanstrand.com
Uppdaterad 2002-04-18 Tillbaka till Hässelbys startsida
|