2002-03-04
Efter att ha sovit en bra stund på lördag eftermiddag så var dock febern borta, och när
jag vaknade igår morse innan finalen så förstod jag att jag skulle kunna gå för fullt.
Redan på uppvärmningen så kändes det som om det skulle kunna bli en riktigt rolig dag. Även om
jag fortfarande var ganska så matt och inte riktigt hade något "flås" så var benen mycket explosiva
och pigga. Inhoppningen sade mig precis samma sak och jag flög över höjd efter höjd. Även finalen
blev en mycket långdragen tävling då höjdhoppet låg på tvären och korsade både trestegsansats,
stavansats, och 60 meters banan i mitten.
Det tog en dryg timma tills jag fick göra mitt första
hopp på 224 vilket dock gick som en dans. Efter ytterliggare en timmas väntan så var det dags igen,
den här gången låg ribban på 230. Allt väntande var dock inget problem, jag fick till en ruskig
träff i upphoppet och flög högt, högt över i vad som kanske var mitt bästa hopp för dagen.
Efter 230 var tre hoppare kvar i tävlingen, jag och Stefan Holm som båda var felfria, samt
Jaroslav Rybakov från Ryssland som hade en rivning på 230.
Av någon lustig anledning så valde
Rybakov att stå över 232 trots att han låg på tredje plats, och varken jag eller Stefan tyckte
heller det var läge att hoppa så vi fortsatte istället med 234. Både Rybakov och Holm rev sina
första hopp, så när jag gick ut på ansatsbanan för mitt första hopp så var det med andra ord ett
drömläge då 234 kändes som nyckelhöjden för seger. Redan mitt första hopp var nära att lyckas, men
jag spände mig lite i löpningen och fick med mig ribban ner igen. När sedan både Rybakov och Holm
rev sina andra försök så hade jag dock precis samma läge och den här gången förmådde jag samla mig
och tog med massor av luft i ett riktigt kanonhopp. Efter tävlingen har jag fått höra att det
tydligen var hysteriskt kaos på arenan eftersom stafetten pågick samtidigt, men av detta märkte
jag inte så mycket...
När jag klarat 234 så valde både Rybakov och Holm att spara sina sista försök till 236. Båda var
riktigt nära att klara, men ribban föll ändå ned och guldet var därmed i hamn. Jag kände mig dock
inte redo att fira riktigt ännu, utan höjde istället upp ribban till 238 för att göra en attack mot
det personliga rekordet!
Första hoppet var riktigt bra, efter det började jag glädjas lite för mycket
åt att guldet var klart, och de två följande hoppen var mindre lyckade även om publiken som stannade
kvar trots att höjdhoppet var det enda som återstod gjorde sitt bästa för att lyfta mig över ribban!
Närmast väntar nu Eurojumps i Göteborg imorgon tisdag, där det återigen lär krävas höga höjder
eftersom jag misstänker att Stefan Holm är ganska så revanschsugen efter gårdagen!
Med vänlig hälsning,
Staffan Strands hemsida:
http://www.staffanstrand.com
Uppdaterad 2002-03-04 Tillbaka till Hässelbys startsida
GULD, GULD, GULD, GULD!
Så här dagen efter känns det fortfarande alldeles underbart. Att få kröna den fantastiska
inomhussäsongen med ett guld på Inomhus- EM var verkligen pricken över i!
Vägen till guldet
var dock allt utom spikrak. Jag kände mig krasslig redan efter träningen på torsdagen, och
på fredag eftermiddag så låg jag däckad med feber och ont i halsen. Efter att ha sovit kopiösa mängder så lyckades jag kämpa mig igenom ett riktigt Marathonkval på
lördag morgon. Kvalet tog tre timmar och femtio minuter totalt och jag gjorde två hopp. Mycket
väntan med andra ord, och efter kvalet så var jag väldigt osäker på om jag ens skulle orka hoppa
finalen. 
Guldet var en fantastisk topp på en fantastisk inomhussäsong, jag har hoppat sju tävlingar mot
världseliten, vunnit fem av dem och hoppat 231 eller bättre i fem tävlingar i rad! Guldet var
också en skön revansch efter sjundeplatsen (dock numera en sjätteplats då Sotomayor åkte fast
för dopning innan tävlingen) på VM i Edmonton och bronsmedaljen från Inomhus VM i Lissabon ifjol!
Staffan Strand